livetsomohio.blogg.se

Kommer skriva om min ångest, om mina panikattacker, rädslor och annat som man normalt "inte ska" prata om..

När är de min tur

Å få vara genuint lycklig o lugn i själen?
Känner mig så jävla ensam,
Ja jag har människor runt mig så jag är inte ensam egentligen, är flera små saker jag tänkt på sista veckorna, eller reagerat på ska jag väl säga, jag borde sett tecknen.. Borde förstått, borde reagerat tidigare. Men jag vet inte. Jag "visste" vissa saker idag,
Jag sa detta åxå å nu känner jag mig bara tom.

Får höra att jag tagit avstånd, att jag inte verkar bry mig, att jag bara skyller ifrån mig.
Tyvärr raring det är nog dig själv du pratar om där,
Bara gråter just nu, orkar inte, känner mig bara så jävla
Ja jag hittar inte ens ordet att beskriva hur jag känner,

Vem trodde jag att jag kunde lura? Mig själv tydligen..
"i år ska jag vända julen till något bra.."
Seriöst vem fan försöker jag lura? Julen ska vara vit o man ska känna sk julefrid..
Varför sitter jag här å gråter så jag skakar o knappt får luft då?

Jag är ledsen, fått höra att nån som står mig nära inte vill umgås med mig, men om de var så viktigt kunde jag ju följa med dit han skulle 15-20 min efter att kvällen som var planerad blev inställd..
Där skulle det drickas alkohol (lugnt å stilla) men jag o sonen kunde ju följa med trots att han ca 5 min tidigare sa att han inte ville det..

Ärligt talat så börjar jag tro att det kanske är som flera av hans äldre vänner sagt o berättat att han kunde göra förr när han ville lämna ett förhållande men inte ville vara "boven"

Jävligt ledsen

O jävligt mycket ångest,
Önskar att jag hade gått på känsla o det jag trodde på!
Allt känns förjävligt o jag har ångest o hjärtklappning fan hela tiden.

Jag älskar Fredrik o jag vill verkligen leva ned honom,
Han har gjort mitt liv så mycket bättre o jag vill tro att jag har gjort mycket bättre i hans liv åxå.

Han säger att är osäker på oss pga nått som han ser hos mig, detta har han sett o varit osäker på sen i augusti när hela mitt liv krascha,
Jag brakade verkligen då, med aborten, vi gjorde slut o han flyttade ut.
Detta knäckte mig totalt, jag reagerade på sätt so. Skrämde mig totalt 😭

Sen i somras har jag mått väldigt dåligt, de känns som jag fått den ena motgången efter den andra, det som varit bra sen dess är att jag å Fredrik hittade tillbaka till varandra o att jag fick en lägenhet tillslut. Men det är väl de som varit bra,
Nu känns det som att jag förstört så mycket av det här, att jag förstörde otroligt mycket i mitt förhållande då jag frågade om något som C sa till mig, hon har ju dessutom ett rykte om sig att snacka mycket o inte alltid vara helt sanningsenlig.
Jag fattar inte varför hennes skvaller kunde komma inpå mig så som det gjorde,
Jag var dock nöjd över att jag kommit så långt att jag kunde ta upp detta direkt o inte vänta för å sen explodera.

Trots detta så blev allt fel o jag är livrädd att det ska förstöra allt.

Ångesten bränner i bröstet, jag är gråtfärdig hela tiden.
Jag mår jävligt dåligt helt enkelt.

Jag är ledsen att jag tvivlade förra veckan litade jag blint på dig älskling

Asså va fan

Ärligt talat ja vet fan inte om ja ska skratta eller gråta..  
Kommit hem från Spanien vilket faktiskt var helt otroligt skönt. 
Saknade barnen o xet så sjukt mycket!! O saknade min älskade häst åxå!! 
Att få komma hem o faktiskt slänga mig i famnen på xet var otroligt skönt!!  
Helt sjukt va jäkla mycket jag älskar honom.. 
Trodde inte de va möjligt att älska någon annan än ens barn så mycket. 
 
Känns underbart att vara i xets armar, att få se hur han tittar på mig, känslan av hans händer som rör min kropp.
 
MEN det är ju just det åxå...
Jag hatar att jag känner så, att jag känner mig vilse tom å så vansinnigt sårbar i det här!!!
Jag får fan panik. 
Ibland är de bra att jag är "en duktig skådis"  att jag kan stänga av, ikväll har jag gjort de, pulsen funkar så min munktröja rörde sig i takt med mina hjärtslag.. 
 
 
Taggar: Kämparvidare, Rädd, Sårbar, Ångest;