livetsomohio.blogg.se

Kommer skriva om min ångest, om mina panikattacker, rädslor, andlighet och annat som man normalt "inte ska" prata om..

...

Jaha.. Den här dagen blev ju allt annat än som planerat ju.. Ångesten är iallafall borta för tillfället så de e jag glad för

2 täcken å långärmat

Suck.. Lugn o gråtfri o skit trött men klarar inte somna. 😔
Frusen som satan, 2 täcken  tights o munktröja å ändå fryser ja så jag hackar tänder 🙄❄️❄️

Trodde det var

Över med ångesten.. Dagen började otroligt bra, älskar att vakna där och så, får mig att må så bra, 
Dagen fortskred skapligt, lagade en gryta o vi åt innan det var dags för kvällsjobb, 
Det började ju "bra, konstatera efter några få minuter att det skulle bli ett kvällspass inomhus med hörselkåpor ..
 
Efter några timmar o efter middagen blev det lugnare o det blev en skaplig fortsatt kväll.. 
Då började mitt inre å skrika istället 😔 hjärtklappning, tryck i bröstet, jobbigt o andas då det värkte av ångest mer o mer för varje andetag som jag tog,
 
Fattar inte varför detta kommer nu?!? Suttit å försökt analysera o komma på vad jag tänkte på/gjorde när ångesten kom som ett knytnävsslag mitt i ansiktet för några dagar sen, å även om jag måste försöka komma på vad som ger mig ångest just nu för å försöka få bukt med den så vart det 100000 ggr värre när jag försökte istället 😭😭 när jag äntligen kom ut från jobbet o var på väg till stallet så började kroppen å skaka, väl i stallet så brast det o tårarna började spruta ur ögonen på mig! Så där stog jag trött orkeslös å med en ångestattack, skakade i hela kroppen, tårar som spruta ur ögonen, puls som rusade å en andning som kan placeras inom hyperventilation, 😭😭 precis lyckats komma in å ligger i sängen å gråter å skakar!!
 
Känner mig så jävla liten o ensam just nu, 
Varför kommer detta nu?! Vill inte må så här, inte haft ångest attacker på närmare 7-8 månader ( om inte mer)
För några dagar sen mådde jag bra var glad kände ett stort hopp om livet o framtiden.. 
 
O nu då?!? Livet ruska om mig gav mig en örfil å visa att det tydligen bara var en illusion  o sanningen är som jag tänkt så många gånger förr..
Så fort det känns bra o jag börjar tro att det äntligen är min tur på riktigt att må riktigt bra o va glad o lycklig så händer något, antingen runt mig eller med mig eller mina nära o kära som gör att jag faller, 
 
Dessa månader som jag varit ångestfri har jag haft motgångar o saker som tidigare skulle knäckt mig med de har jag klarat utan några större problem, så varför i helvete mår jag så här nu😭 
 
Är det för mycket begärt att få fortsätta vara ångestfri?!?
Är så jävla rädd att detta ska förstöra allt jag lyckats jobba upp, verkligen jobbat med mig själv o lyckats bryta mycket som jag inte trodde var möjligt  jag har förändrats o jag började känna att JAG började komma tillbaka o jag trodde att det bara skulle bli bättre o bättre o att det kanske var inom en framtid som även kärleken skulle bli bättre än någonsin, kände ett stort hopp  tro o lugn även i den för bara några dagar sen, o jag vet att han inte skulle orka om jag börjar må dåligt igen, fan jag vill inte att nått ska hända så att chansen om de finns någon vill säga, ska förstöras. Jag älskar honom så sjukt mycket o förstörs min chans att kanske kunna få tillbaka honom till 100% o få kalla honom min igen, då krossas verkligen mitt hjärta. O för några månader sen när han kände som jag gör nu så var det just detta jag var rädd för, att verkligen satsa hårt å försöka bygga upp oss, bygga upp oss till något ännu bättre, var rädd att bli sårad o få hjärtat krossat om vi inte skulle klara det o jag visste att då knäcks jag.
 
Sista tiden har det emellanåt känns som att han slutat älska mig, han säger det inte längre, å när jag frågade honom om han älskar mig så fick jag frågan 
"vad är de för fråga?"
O han verkade inte kunna säga rakt ut att han älskar mig då. 
De närmaste han kom var att han sa 
"man kan älska personer på många olika vis"
 
Kul.. Nu stressar ja upp mig för det åxå 😭😭 hans känslor har jag ju egentligen inte varit orolig för innerst inne då han visar det på många andra sätt. 
Men fan just nu skulle jag verkligen behöva o vilja höra från honom att han älskar mig eller att jag verkligen betyder mycket för o att han vill ha mig vid sin sida. 
Fan fan fan, varför kommer dessa tankar o osäkerhet känsla om hans känslor nu för?? Har ju inte kännt så förens för några minuter sen. Är väl troligtvis ångesten som ställer till det i hjärnan just nu, 
Ja jag vet inte, vet bara att jag måste hitta orsaken till dessa dagars ångest snabbt för varken vill eller orka känna så här. Fattar inte hur jag överlevde att må dåligt o leva med daglig ångest i så många år tidigare o nu föll jag handlöst i ångest, 
 
Igår sa han tillåmed de, 
Att jag skulle berätta va ångesten berodde på för under de 3,5-4 åren vi hållet ihop hade han inte sett mig så här ledsen å fylld med ångest.
 
Önska verkligen att jag hade kunnat svara honom där å då men de kunde jag inte för jag vet verkligen inte varför o vad den beror på. 
Hoppas jag får lite sömn i natt iallafall, i morgon är det dygnspass på jobbet å hur fan ska det gå om jag mår så här o om jag inte orkar sova nått inatt. 
 
 Hoppas alla ni andra där ute mår bra å slipper detta helvete som kallas ångest och psykisk ohälsa, det är inget jag önskar min värsta fiende ens en gång!!