livetsomohio.blogg.se

Kommer skriva om min ångest, om mina panikattacker, rädslor, andlighet och annat som man normalt "inte ska" prata om..

Blandade känslor

Vet inte riktigt vad ja känner just nu, 
Asså jag mår ju bra så det är inget sånt. 
Men mycket känslor i omlopp,  mycket som hänt som jag inte skrivit om än, varit en händelserik sommar kan man väl säga. 
 
Gått utredning för npf, fick bla en solklar kognitiv adhd och utredningen fortsätter för en eventuell
Asberger diagnos åxå. Känns väldigt bra faktiskt då jag m fler skämtat om å trott på en adhd väldigt många år, såpass länge som till högstadiet iallafall, mycket som blivit väldigt tydligt iomed detta tycker jag.
Och på nått sätt så var det som något tungt bara släppte i bröstet o över axlarna när jag fick detta bekräftat. En befrielse på nått sätt. 
Upplever även att de flesta i min omgivning tagit det bra o gett en positiv respons o syn på det hela. 
 
Fanns dock en som skrev 
"åh stackars dig, vad tråkigt" och "vad ska du göra nu??"
 
🤔😲😂😂😂 Jag blev lite paff och irriterad, förklara att jag inte kommer göra särskilt mycket annorlunda o att det varken är tråkigt eller synd om mig, snarare bra o befriande, 
Nu har jag fått en bekräftad förklaring till mycket o jag är fortfarande samma person o nu kan jag och andra kanske förstå saker o ting på ett annat sätt!
Förklarade o namngav flera i dennes omgivning som har både adhd o andra diagnoser o fråga om hon tyckte dom var konstiga eller nått sånt. 
 
Har även lovat mig själv att utmana mig mer o göra mer av sånt som jag mår bra av o vill göra. Nu i augusti så gjorde jag just detta.. 
Jag och en nära vän åkte till gjendesheim och besteg #besseggen, jotunheim fjellpark, helt fantastiskt vackert!! Detta var en enorm utmaning för mig, 
Har mått otroligt bra en längre tid o kan inte riktigt säga när jag fick en panikångest attack eller ångest känning sist, men att vandra över detta vackra berg som Besseggen är så gick jag igenom alla känslor som finns, 😂🙈
Hade läst om besseggen o vandringen o visste att den var ganska svår o inte rekommenderad till nybörjare, vilket jag är.. Har vänner som varit där tidigare, bla hon som följde med mig o alla sa att jag utan problem skulle fixa det fysiskt sett! 
 
Och de gjorde jag åxå! En del av berget är det klättring o på vissa ställen är de såpass smalt så man kan inte mötas (kan vandra från två håll) när vi närmade oss en av dessa ställen kollade jag neråt för å se hur långt upp vi klättrat.. Upptäckte då att de var sjukt brant o då väntade den värre delen av klättringen, kände pulsen öka, 
Klättrade vidare o upptäckte att det nu blev smalare o man kunde inte klättra uppför bredvid någon längre, 
Då tittade jag såklart åt sidan å upptäckte att ca 1 meter från mig var klippkanten.. Då kom ångesten.. 
Att vi dessutom fått frågan om vi eller de mötande skulle gå först o vi sa att vi gör de gjorde inte saken bättre.  
Jag "frös" o låste mig.. Anammade uttrycket "att omfamna berget" ganska bra 😂 paniken kom som en tsunami, att det dessutom började blåsa ganska bra gjorde det inte lättare. men min underbara vän M stöttade o pushade o ryckte ur mig ur paniken o fick mig att fortsätta. 
När jag rödögd, skakig o häftigt andades tog mig över kanten o och upp på klippan där vårt möte väntade (som ropat ner på perfekt engelska) så möttes jag av 3 snopna ögon, klättrar upp snörvlande o säger "de va de värsta jag varit med om, aldrig varit så rädd förut" 
 
Då vänder sig den ena mannen om å säger försiktigt
"de blir mye better snart, mye mye better veldi snart" 
Tror att både jag o M tappa hakan där då vi båda var övertygade om att vårt möte var britter eller nått sånt då det var flertalet britter o amerikaner i campet 😂😂
Ja jag klarade det iallafall  och kan lugnt säga att det är bland de bästa OCH de värsta 
Jag gjort o varit med om. 
Men så jäkla stolt över mig själv, o den största utmaningen var mental och jag var inte riktigt beredd på det.
Känner mig nu när jag landat igen o fått tid o smälta det hela några veckor väldigt stark i upplevelsen och jag vill ha mer, mer berg att bestiga  mer utmaningar, mer natur och uteliv. Friheten, känslan att bli ett med naturen. 
Mitt ex som är en väldigt betydelsefull person för mig har pratat om den känslan o friheten o lugnet som naturen ger, o även om den inte ger mig det på samma sätt som den ger honom så kan jag förstå den bättre nu. Hästar o allt runt hästar kommer nog alltid vara det som ger mig allra mest lugn, energi o avslappning ändå.
 
Har även hänt lite runt mig o exet men de tar jag en annan gång, känns lite för nära o jag behöver landa i det o förstå lite varför jag känner som jag känner iomed det, även fast det var ett gemensamt beslut ❤️
 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: