livetsomohio.blogg.se

Kommer skriva om min ångest, om mina panikattacker, rädslor, andlighet och annat som man normalt "inte ska" prata om..

Vilken jäkla dag

Vilken jäkla dag.. 
Helt galet, 
"ibland blir de inte som man tänkt sig " den meningen får stå som dagens citat..
 
Började med att jag blev väckt av äldsta grabben som ringde, (han pluggar på annan ort) han frågade om jag kunde ringa o prata med pedagogen på skolan idag, o prata med henne ang hans mående.  Förra veckan framkom det att han mycket ångest o stress. 
Ja sa att jag skulle göra detta, så han skulle skicka mig dennes nr.
Skulle jobba 9-22 idag, när ja kom till jobbet hade jag inte hört nått mer från sonen men tänkte att han skickar över nr när han får möjlighet. 
Hann jobba ca 1 timme innan hans nr dök upp på mobilen, svarade o blev förvånad när det var pedagogen i andra änden av mobilen.
Hon presenterade sig o förklarade att sonen kommit till henne o själv berättat om hur han mår, så hon tog beslutet att köra honom till akut psykiatrin. Sonen skulle ringa upp mig om en stund, hann knappt smälta samtalet innan sonen ringde upp o berättade att han fått en akuttid på bup, jag sa att jag fixar så nån får jobba åt mig o satte mig i bilen till orten där han pluggar.
På vägen dit ringer jag hans farmor som åxå möter upp.
 
Vi spenderar dagen på bup o pratar pratar o pratar.
Tror vi alla upplevde att vi fick ett bra bemötande o stöttning o hjälp utifrån sonens känslor.
 
Vi kräver (jag o farmor) att få ett möte med skolan för o få till någon form av anpassad skolgång framöver.
Så efter bup går vi till skolan å pratar med pedagogen o två lärare. Pedagogen svarar att det inte är nån idé o ta ett möte än då sånt här tar tid.. vi protesterar å kräver ett möte snarast.
 
Argumentet från pedagogen är
"Sånt här tar tid o vi kan inte ordna någon anpassad skolgång då vi inte har något intyg att han sökt psykhjälp. O hsn måste ju vilja klara skolan åxå" 
 
Men herregud DU körde honom till psykakuten o vi mötte upp.
Då vänder hon sig till sonen o säger
"Inte för å vara negativ men bup kommer nog inte kunna hjälpa dig, det finns inte så många bra där o orkar du inte med skolan kan du alltid gå ett xtra år" 
 
Asså va fan är det ens för svar?!? 
Sluta med att bup fixar så intyg finns o att skolan får det tills onsdag när vi fick tid för ett möte.
Skolan har ett ansvar för eleverna o ett snsvar för att se till att de får den hjälpen o stödet de behöver för å klara skolan.
De ville hon dock inte lyssna på utan hävdade bara att bup troligen inte kommer göra så stor nytta!! 
 
Hjärnan har gått på högvarv idag i gick över till stand by nån gång efter detta.
 
Jag kommer inte ge mig förens skolan tar det ansvaret dom är skyldiga till o jag kommer kämpa allt jag kan för sonen. 
 
Vill även tacka de som funnits med antingen personligen och via telefon sms o liknande idag. 
 

De går för fort ibland

Ja det är så det känns.. som att det ibland går för fort. 
F jobbar ju i en annan stad ca 30 min bort så vi ses inte så ofta (på gott och ont) 
Jag saknar honom sjukt mycket när han är där, men jag är så glad för hans skull. Det syns å hörs på honom att han mår bättre av att vara där, få komma bort lite, göra nått annat nån annanstans.  Det är även det positiva för min del.. jag träffar honom inte så ofta, hur ont det än gör å hur många kvällar jag än gråter mig till sömn eller hur många nätter jag ligger vaken o fylld med ångest på så är det på nått sätt bra ändå, 
Det blir lite distanserat då o  då gör det faktiskt inte riktigt lika ont. 
Ibland önskar jag att jag inte älskade honom så mycket, att jag kunde stänga av även när jag var ensam o inte bara bland folk 😢 
 
MEN vi ses ju ändå när han kommer hem, vi kramas,  vi sitter tätt intill, vi duschar vi hånglar o vi knullad.  
Vi umgås o vi är. 
Jag älskar detta, det ger mig energi o en liten stund utan ångest. I dessa stunderna mår jag bra, jag är glad.
 
Att se honom med min son.. det är guld värt och jag älskar att se dom ihop.  F tar verkligen till sig O. Fast att F gjorde slut så tar han en underbar papparoll.  
Han bryr sig om honom o ser vad det betyder för O. 
Jag kan inte hålla tårarna tillbaka när jag ser detta eller när jag säger tack till F för att han gör detta för O.
 
Börja gråta när vi prata om det igår när vi gått o lagt oss . O de kom tårar även idag när det kom på tal.. 
O tårarna rinner även nu.
 
Min äldsta son kom idag åxå 😍 saknar honom så sjukt mycket o jag är orolig för honom.
Det har varit jobbigt för honom o hsn erkänner att han mår dåligt o vill ha hjälp. Vi fixade så han har fått en remiss till bup så hoppas att dom tar det på allvar o att han får komma dit snabbt. 
Jag är orolig för honom då han tidigare för flera år sedan hade mycket ångest å det då kom fram att han hade självmordstankar.
Nu har han bett om hjälp o pratat med mig om detta. Om sitt mående m.m så det känns bra, o jag är så tacksam att han pratar med mig o känner sig trygg med det. 
Jag älskar honom o jag vill verkligen att han kan känna sig trygg med att komma till mig o förstå att jag alltid finns här för honom.
 
Kändes som om jag o F hade ett bra samtal idag om bla diagnoser o mående o det kändes bra att prata sånna saker på ett lugnt o stilla atT utan att nån brusade upp eller blev arg irriterad eller sur m.m 
Pratade om att jag står under utredning för eventuell diagnos, o vi pratade om honom o diagnoser om att han har börjat prata med nån o hur hsn upplevde den människan m.m 
 
Det kändes bara lugnt skönt o nära.
Sen sa han att han skulle "omfamna ensamheten" å greja med de sakerna han behövde fixa innan söndag o de kunde han inte göra om vi va där.. då kom verkligheten över mig igen.. 
Vi är inte tillsammans,  vi är vänner o ibland känns det verkligen som att jag förstört allt för all framtid.. 
 Asså fan jag hatar min jävla spärr varför måste jag ha den?? Varför märker jag inte av den nu när han gjort slut?? Varför känner jag mig mer öppen å att de e lättare å prata med han nu??? 
 
Jag kommer få vara ensam för alltid om jag inte kan jobba bort dem där spärren, för den dyker upp i relationer o nära relationer som till en pojkvän,  
Det gör så jäkla ont!! 
Så länge den spärren finns kvar så kommer jag bara såra den som tillåts komma mig riktigt nära.. och det orkar jag inte igen. Jag orkar inte se någon bli då sårad som F blivit Tack vare mig o min förbannade spärr.
 
Kan fan inte sluta gråta ikväll 😭
Är skit ledsen just nu. Ångesten börjar lana lite men har tagit en lergigan så den börjar väl hjälpa.
 
Så har jag tur så får ja sova någorlunda inatt iallafall 
 
 
 
 

Ny medicin

Har nu under denna veckan provat min nya medicin, 
Tycker den funkar bra,  en kapsel på morgonen o sen håller den i sig bra under dagen. Känna väldigt tydligt när den börjar verka men de e ok ändå. 
 
Det är nästan så den ibland känns lite "för bra" 
Det blir ju verkligen tyst i huvudet,  lugnt stilla tyst o skönt.. lätt å fokusera på en sak i taget.. 
 
Detta är tyvärr en nackdel åxå har jag märkt.. 
Eftersom det blir lugnt tyst o stilla i huvudet så har jag märkt vad sjukt mycket jag faktiskt tänker.. 
Jag tänker ju fan hela tiden,  o vrider å vänder på allt. 
Det är ju extremt skönt å ha en tanke i taget men när den tanken är på någon man saknar så sjukt mycket o som man önskar man kunde gjort så mycket annorlunda med då blir medicinen något negativt.. Eftersom den tillåter mig i lugn o ro kunna fokusera på en sak i taget, vilket betyder att jag 2 timmar senare har hunnit gräva ner mig i denna tanken o sista två dagarna har jag ju bara kommit fram till att jag är jäkligt självkritisk o slår på mig själv mycket o hårt!! 
 
Idag kom jag på mig själv med att "inte vilja åka hem" 
Missförstå mig rätt, jag trivs otroligt bra i min lägenhet o allt sånt.. men när jag kommer hem o sonen somnat så är de ju fortfarande tyst lugnt o skönt i huvudet på mig.. å vad händer få. . Jo jag börjar tänka då kommer saknaden hårdare än nånsin. 
Å så ligger jag här 00.46 o grubblar vad jag gjorde för fel, varför jag bara inte kan öppna å prata varför min spärr finns där i nära relation till den enda som fått mig att lita så djupt på någon som jag gör. 
När jag annars har lätt för att kunna prata med vänner.
 
Jag hatar de. Det gör ont i mig att jag inte kan släppa den spärren, den förstör så mycket i mitt liv.
 
Jag hatar han som fick komma så nära mig o som skadade mig så djupt att jag flera år senare fortfarande får ett tryck i bröstet å blir nervös när rösten höjs hos någon. 
 
Taggar: #ensam, #oro, Fleraårsenare, Sårbar;