livetsomohio.blogg.se

Kommer skriva om min ångest, om mina panikattacker, rädslor och annat som man normalt "inte ska" prata om..

Stolt

Rätt stolt över mig själv, 
Häromdagen var det traditionella vårruset i min stad, jag hade anmält mig o tänkte utmana mig själv, 
Jag älskar egentligen att springa men har inte gjort det på ca 1,5 år. 
Tänkte att jag skulle ge allt o verkligen försöka hålla ut o springa så gott jag kunde (astmatiker o benhinneproblem) 
Jag o min vän ställde oss i jogga delen. 
Har tidigare som otränad bara orkat springa kanske 3-400 m. 
Sprang i ett lagom tempo o kände mig stark när vi drog igång, å vara att jag faktiskt klarade av starten var skönt för ja kände strax innan hur en ångestattack närmade sig å att ja började få hjärtklappning o bara ville fly, men jag stannade o kämpa emot OCH JA TOG MIG iväg. 
 
Vårruset är ju 5 km o jag sprang 1 km utan problem,  då va ja tvungen o sakta ner o gå en liten stund då jag kände av lite håll.
 
Gick kanske 200 m å sen drog jag iväg igen
Har en super bra app på mobilen så ja hade ställt in löpning på den för å se resultatet efteråt. 
Totalt av 5 km så sprang jag 2,9 km o kom i mål på 41 minuter. 
 
Kanske inte låter så märkvärdigt men jag är då sjukt stolt över mig själv, kände mig stark o på gång så att säga!! Var inte heller totalt slut när jag gick i mål.
 
I höst ska jag återigen va med i tjurruset 😍
-----------------------=---------------------------------------------------------------- för övrigt vill jag hylla min sambo som är helt otrolig.  Han står ut med så mycket med mig, ångestattacker,  nedstämdhet,  o dåligt humör för å inte prata om när jag får pms..
Jag är grym mitt honom.. Han får så mycket skit då de finns inte! Jag är totalt sinnessjuk då 😱 
 
Å ändå så kämpar han, hjälper mig, stöttar mig o tillåmed bygger om carporten m.m för att jag ska slippa förlora mina hästar, har ju hamnat i ett ekonomiskt dilemma där jag bröt ihop totalt då jag skulle tvingas lämna bort hästarna,  
Den ena hästen kom in i mitt liv när jag var suicidbenägen. Han kom in i mitt liv och vände det upponer o jag är livrädd för vart min mentala status skulle hamna om jag inte hade hästarna 
 
F jag älskar dig mer än du troligtvis kommer att förstå ❤ du är den jag vill bygga upp min framtid med, den jag vill bilda o utöka familjen med (jag har barn sedan tidigare)  
Jag vill en vacker dag bli din fru.
 

"ibland mår jag inte så bra"

Vilken grymt fantastisk o ärlig bok, 
Älskar den! Den borde fanimig ingå i studier inom psykologi/KBT/Behandlingspersonal ja i alla former där man kan tänkas komma  i kontakt med personer som lider av ångest o psykisk ohälsa! 
Var som ett riktigt uppvaknande för mig själv åxå trots att jag känner igen alla panik o ångest känslorna hon pratar om.
 
Hon är en klar förebild!  
 
Älskar kapitlet där hon berättar om hur det är att leva med ångest o samtidigt försöka träffa vänner o vara så att säga umgås å va social.  
Har själv haft en vän som jag trodde förstod hur jag mådde o som jag trodde förstod att jag inte orkade. Efter ett tag sa hon att hon inte ville vara min vän längre, hon tyckte att vänskapen var enkelriktad o att jag "bara ställde in, att jag kom sent när vi bestämt något,  att jag inte verkade bry mig, att jag inte lyssnade när hon förklara att den man jag då älskade var en idiot" 
 
Ja till viss del stämde det,
Hon ställde upp enormt för mig, hon var den jag ringde i smyg inne på toa för att mitt X inte skulle märka något. Sen gick jag ut från toan med henne i luren så hon fick höra att jag akut behövde hjälp,
Hon var den som genast kom till mitt x lägenhet o bankade på, hon visste att han var påverkad av alkohol/narkotika o det brydde henne inte hon skulle bara få ut mig o min yngsta son som då var 1,5-2 år. 
Hon ställde upp enormt! Hon ringde o skällde ut socialen när de ordagrant ljög i sina rapporter om mig som mamma,  dom försökte även ljuga henne i ansiktet,  hon börja då läsa ur rapporten de skrivit..  Då blev de annat ljud i källan. 
 
Ja jag ställde även in flera ggr, jag fick en panikångest attack, kunde stå i hallen å hjärtat banka så hårt i bröstet,  benen blev som kokt spagetti,  
En gång, när jag fyllde år bjöd hon hem mig på förmiddagen,  hon hade köpt tårta åt mig, o presenter HON fixa ett minikalas,  jag hade legat vaken halva natten med ångest så jag tog mig inte upp på morgonen,  så jag försov mig typ 2 timmar..  Skämdes o fick ångest för det.  
Tog mig dit iallafall o jag var sååååå tacksam för allt hon gjorde för mig utan minsta baktanke. 
 
När hon sa upp vänskapen så blev jag enormt sårad, trodde hon förstod hur jag kämpade o i vilket värdelöst skick jag faktiskt var i, 
Men nu visst jag kan sakna henne men hon har svikit mig sjukt mycket efteråt. Så nej jag vill inte gå tillbaka till den vänskapen igen. 
 

Tabubelagt

Vet inte riktigt hur jag ska börja eller hur denna bloggen kommer se ut, vet bara att min tanke är att skriva om mitt liv o de problem m m jag har,
 
Har många ggr tänkt att det är ett under att jag faktiskt står upp o lever idag. 
Livet som skulle bli så himla bra, lite som en solskenshistoria,  sådär fint o bra som ett "Svensson liv" som "alla" ska ha.
Ett sånt där liv där man jobbar 7-16, kommer hem lagar middag o har en familjestund lägger barnen duschar m m o sen börjar det om. Villa Volvo o vovve.. 
 
 
Mitt liv blev allt annat än lugnt, rutinmässigt och lätt..
Livet kantades istället av 
En tonåring som trodde hon ägde världen,  narkotika,  fest, självskade beteende, tidig graviditet, sexuella övergrepp, ångestattacker, destruktiva förhållanden som kunde slutat riktigt riktigt illa. Att sitta i rätten o vittna mot mannen man har barn med o var livrädd för fast samtidigt älskade. 
Att få anmälningar till socialen pga mannen man vittnat mot.
 
Allt annat än en solskenshistoria som sagt